Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - XX - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessemellan, när vårdimman stod stilla, fin och grå
över hela trakten, kånkade han och Tomas ner
kopieböcker från vinden till Järkers numera tomma, kalla,
övergivna rum nere i jordvåningen. Där fanns en
träsoffa, i den hade Järker legat. Golvet var tilltrampad
jord. I ett hörn var en väldig öppen spis. Innanför detta
rum var matboden med fårkroppar och skinkor och
skogsfågel och allt. I ett hörn stod patron Lacks
dubbelbössa. Det var ett minne från mördartiden. Nu var
mördaren tagen och inte bara tagen, han var död, han hade
dött i lungsot på Långholmen.
Där tände patron Lack upp en stor eld, rev ut
kopieböckernas gula silkespappersblad och brände och brände.
Årgång efter årgång. Där brann hela hans liv från den
glada ungdomen, över glansen, äran, makten och
härligheten fram till fallet och skammen och sorgen. Allt gick
upp i rök, och röken slog ner mot marken som Kains
offerrök, men den var full av silkespappersbitar, och det
var säkerligen inte Kains.
— Gå ut och se efter, om det bolmar mycket! sade
patron Lack suckande till Tomas, och denne, liten, tunn
och blek men säker, gick ut i trädgården och tittade. Då
var redan den härdiga persiljan grön.
— Äsch! rapporterade han. Inte farligt.
Och så brände far och son det förgångna, bit för bit,
tills ingenting mer fanns kvar än en hög tomma pärmar,
som de kastade i en hög i vedboden.
XXI
Så kom den avgörande dagen. Solen sken, och fåglarna
kvittrade, stån var full av maskrosor och natt och dag
och hästhov, och hela rymden var full av bäckbrus, och
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
