- Project Runeberg -  Planeten Markattan : en liten förhistoria /
85

[MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - XXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

redden var full av fartyg med seglen på tork, och det
var tisdag, och auktionsklockan gick genom stån.

Men nere i banken var det bolagsstämma. Uppe i stora
gulhuset på backen satt patron Lack ensam med huvudet
i händerna. Döttrarna voro borta, han hade i sista stund
lyckats skaffa dem plats. Tomas satt i solen på gården
och halvsov av mattighet efter sjukdomsvintern. Fru
Lack stod i köket och ordnade för middag, ty nu var
icke köket fullt av tjänare. Nu var det tomt.

Då hördes flås. Först långt ner i stån. Så närmare, i
Sjöassuransbacken, så vid Carlgrens gränd, så i grinden,
världen blev lilablå av ett sidenliv, och så, äntligen, stod
gamla trofasta Agnes von Pahl inför patron Lack:

— Beviljad!

— Hur mycket, kära lilla Agnes?

— Tretusen! Halva din lön, kära Ferdinand!

— Hur gick det till?

— Moman, hypokriten, bättre kan jag icke säga, reste
sig och proponerade blankt avslag, då din skrivelse
upplästes av borgmästarn, som satt ordförande som vanligt.
Men då begärde direktörn ordet och sa, att han bara ville
avlägga ett personligt vittnesbörd.

— Va sa han, kära lilla Agnes?

— Han sa bara: I tjugufem år har jag samarbetat med
den man, som nu råkat i olycka, och jag vill endast säga,
att om han icke varit, skulle banken icke nu varit, vad
den är. Proposition. Då framställde borgmästaren
proposition, och det hördes bara ja. Icke ett nej. Och sedan
var det en lång stund så tyst som i graven.

Patron Lack omfamnade fröken von Pahl, lutade
huvut mot hennes axel och snyftade. Så såg han upp:

— Förlåt, kära Agnes! sade han. Kanske jag förstör
ditt sidenliv?

85

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:28:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/markattan/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free