Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - XXI - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Så får du göra det! Men nu ska vi söka upp Sarah!
De funno henne i köket, där solen gassade majhett.
När hon fick höra beslutet, sade hon:
— Jag var icke orolig. Jag visste, att direktör Monneij
var en gentleman. Han var gift med en fransyska av god
familj. Och han är också av god familj.
Så vände hon sig till patron Lack, vilken utbytt en
hastig blick med fröken von Pahl, och sade:
— Kära Ferdinand! Nu tror jag, att du kan få
tillbaka din aptit. Vill du inte ha nånting?
Patron Lack såg ut genom fönstret, såg
persiljebus-karna lysa i vårsolen och sade, plötsligt livlig:
— Jo, för hälsingland! Jag vill ha en persiljeomelett!
Och fröken von Pahl, som sett Tomas nere i
trädgården, öppnade ett fönster och ropade med sin majorsröst
av femton generationer indelta officerare:
— Tomas!
— Ja! svarade Tomas nerifrån trädgården.
— Pappa har fått pension och vill ha en
persiljeomelett!’ Plocka en knippa och kom opp!
Det gjorde Tomas, och han hade fått en sådan chock
vid denna underrättelse och dessa ord, att sedan skulle
han långt fram i livet, då hans själ upprördes, alltid och
oföränderligt känna doften och smaken av persilja, och
så fort han bara såg persilja, minnas sin far och en stilla,
solig, hemsk vårdag i öbacka.
XXII
Och så en dag i juli månad samma år regnade det en
blandning av vatten och kolstybb över Stockholm. Nere
på Skeppsbron gick en gammal böjd, gråskäggig gubbe
med enorm, sabelböjd, röd näsa.
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
