- Project Runeberg -  Planeten Markattan : en liten förhistoria /
87

[MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - XXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var lumpjuden Hillel, som nu sedan några år
förflyttat sin konkursverksamhet till Stockholm. Hans
duktiga döttrar stodo i butik och sålde sidenband, hans
feta gumma satt i det lilla hemmet vid
Mästersamuelsgatan och hörde på ett par kanariefåglar mittöver gatan,
ty hon hade inte råd att hålla egna.

Och nu kom Norrlandsbåten om Skeppsholmen. Det
var "Carl XV", som nu också är borta, alldeles som dess
gamle hedersman till skeppare, kapten O. F. Hedborg,
och patron Lack och Hillel och snart sagt alla utom dem,
som ännu inte voro födda på den tiden, då detta begav
sig.

Och båten lade till i kolstybbsregnet. Hillel viftade
från Skeppsbron, familjen Lack från akterdäck. Så kom
landgången ut, och familjen marscherade i land.

Fru Lack bar i båda händerna en bordstudsare av
marmor, som gått sönder.

— God dag, herr Hillel, sade hon. Jag vet, att herr
Hillel kan ordna med allt. Kan herr Hillel ordna, så att
jag får den här lagad. Jag är så rädd om den. Det är det
dyrbaraste jag har. Det är ett minne av min far.

Hillel, som var den mest godhjärtade och hjälpsamma
människa, vilken gått i ett par skor, det var därför han
ständigt gjorde konkurs, sken av lycka vid dessa ord och
tog studsaren i sin famn som en nyfödd:

— Jaa, patronessa Lack! Jaa, patronessa Lack!
Gnä-dige Frau! Det är micket, micket enkel! Jak har en gut
ven, och han är micket, micket billich!

Han ombesörjde mycket riktigt lagning, och då blev
studsaren en enda lumphög. För alltid.

Emellertid! Sedan "min far" fått sitt, som det skulle
vara, vände sig patron Lack och Hillel mot varandra,
patron Lack öppnade sin famn, och de föllo i varandras
armar.

87

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:28:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/markattan/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free