Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning II - VIII - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landet, som inte sitter på skuld. Det må väl jag veta,
som suttit tjufem år i banken. Skuld, va i hälsan! Din
far, vad gjorde han, då? Va? Så engelsman han var. Jag
skulle tro, han satt på skuld, han med! I all sin härlighet
och glans! Va?
— Så talar inte en gentleman! sade fru Sarah och knep
ihop munnen, så att den blev så smal som engelska
kanalen, sen bombflyget kommit.
Och lämnade rummet, som om patron Lack varit en
boergeneral, ja, själve Oom Paul.
Men patron Lack flög ut på tomten, där två gubbar
bröto mark mot löfte om dagpenning, och där
planterade han, galen i blommor som han var, härliga rosor,
för att de en dag skulle pryda och förljuva hans
ålderdom, när den skulle komma med sin frid efter alla hans
livs stormar och orkaner.
IX
Det fanns också alla skäl för patron Lack att nu känna
sig fullkomligt lycklig och nöjd. Alla tre döttrarna voro
utmärkt gifta, grosshandlar Monius tjänade pengar som
gräs på margarin och var i full fart med att ta kål på
alla Norrlands bönder, och det gamla ludna finnsmöret
började alldeles sjunka i vanrykte, direktör Wolfgang
Lie-bicks och konsul Nathanael Liebicks regerade enväldigt
uppe i Norrbotten och hade byggt det största magasinet
i Luleå hamn, och de allra sötaste barn fingo de
allesammans som efter turlista, Tomas var lyckligt och väl
student och hade fått låna pengar till Uppsala av själve
borgmästar Nickel, och denne hade varje torsdag sin
barndomsvän, patron Lack, på ärter och fläsk med varm
ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
