Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning II - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några små orosmoln, och de bara förebådade större saker.
Så småningom visste nämligen hela stån, att herrskapet
Monius inte drogo jämnt, och snart, att de levde som
hund och katt, men ingen sade naturligtvis nånting till
patron Lack.
Men så en dag kom lille grosshandlar Monius i egen
värdig person ut till det Lackska hemmet på Rotudden,
allvarlig som en gammal get, och klagade över att
Jean-nette var så elak, att hon inte verkade fullt normal
längre.
— Normal! Va i hundra hälsingland, nu då? skrek
patron Lack. Va gör hon, då?
— Nyps! sade grosshandlar Monius.
— Vafalle??!! skrek patron Lack.
— Nyps!
— Var då?
— Var som helst. I armarna. I ansiktet. Men mest i
stjärten, i själva tjocka skinkan. Det gör djäkla ont, när
det kommer oförberett! I synnerhet med hennes naglar!
klagade grosshandlar Monius.
Då, Gud förlåte honom hans synder, skrattade patron
Lack, så han grät. Men grosshandlar Monius blev bara
ännu argare och skrek:
— Det är upprörande! Att först bli nypt av sin hustru
och sen utskrattad av sin svärfar! Upprörande!
— Nej, kära du! klappade honom patron Lack vänligt
och faderligt på axeln. Jeannette har ett förbaskat humör.
Det var lite konstigt på morssläkten ...
— Ä, ja!
— Vafalle??
— Farssläkten, då?
— Sköt dig själv!! svarade patron Lack blixtsnabbt.
En karl springer inte som en rallkärring!
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
