Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning II - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konsul Liebicks följde honom i telefon från kyrkby
till kyrkby, från gästgivargård till gästgivargård.
— Det går dåligt med affärerna, kära pappa! skrek
han uppe i Luleå.
— Ja, di hundarna vill ju inte köpa! Va i hundra
häl-singland vill du åt det?
— Pappa får pressa dem! Mera! Mycket mera! skrek
konsul Liebicks.
Och efter varje sådant samtal måste patron Lack lägga
sig för allt värre värk i mellangärdet.
Så kom han en dag till en av sina äldsta underagenter,
stor timmerhandlare och gästgivare. Denne satt likblek
på sitt kontor.
— Och så kommer du! Just du! Av alla människor
på jorden! skrek han med ett egendomligt gällt, man
brukar säga: skärande skratt.
— Vad är det nu, då? frågade patron Lack.
— Jag har just lagt ner luren, svarade han. Jag har
talt med stån. öbacka Enskilda Bank går i konkurs!
Tjugufem millioner, hela aktiekapitalet, fonder,
alltsammans borta.
Patron Lack bara gapade. Och höll på att ramla
omkull.
— Hur är det möjligt, kära bror? frågade han.
— Krediten! Den förbannade krediten! Åt alla
samvetslösa skojare i världen! skrek gästgivarn och slog
näven i bordet. Och resande sig, med utsträckt hand:
— Så nu är min förmögenhet, hela länets
förmögenhet borta! Och din pension! Där ser du följden av detta
djävla system, som du själv har varit med och infört här
i länet, med din satans förbannade bank. Ut!
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
