Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning II - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats, den han i sin själ aldrig en sekund vikit ifrån: högst
uppe över stån.
Och vägen dit blev om också ganska lång, så dock icke
långvarig.
Rapp i vändningarna som alltid sökte han upp den
humane stadsfiskalen och bad denne ordna allt för
konkursen, men när stadsfiskalen gått igenom papperen, sade
han, artigt bugande för den gamle stormannen:
— Jag skulle vilja tillåta mig att föreslå ackord i
stället för konkurs. Dels är det angenämare och kan
dessutom se bättre ut, och dels är ställningen inte så
förtvivlad.
— Va i hälsan! Inte det! Utmärkt! skrek
dödskandidaten. Då tar vi ackord! Det faller av sig självt som
gamla trähus. Och stadsfiskalen ordnar det hela?
— Med nöje, herr patron.
— Och honoraret?
Då bugade stadsfiskalen och vred händerna lite
generat.
— Ut med språket, bara! skrek patron Lack. Ingen
idé att genera sig här i världen, ska jag säga stadsfiskalen.
— Jo, se, saken är den, att jag har skaffat mig ett
litet landställe ...
— Trädgårdsmöbeln! Inte sant! skrek den alltjämt
snabbtänkte patron Lack.
— Ja, jag hade verkligen tänkt föreslå ...
— Saken är klar!
Så slog honom patron Lack på axeln, men slaget var
så lätt som viftet av en liten kanariefågelsvinge, och
skrek skinande:
— Och jag vill bara säga stadsfiskalen en sak, som
kanske kan ha sitt intresse: möbeln är betald.
— Så mycket bättre, herr patron! Så mycket bättre!
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
