- Project Runeberg -  Martin Eden /
8

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

armar och händer, och när han tyckte att en arm höll
på att stryka mot böckerna på bordet, stegrade han
sig som en skrämd häst och var nära att slå omkull
pianostolen. Han iakttog noga den andres lugna gång
och för första gången märkte han att han gick på annat
sätt än andra män. Och han kände en plötslig blygsel
över att han skulle bära sig så otympligt åt. Svetten
pärlade fram på hans panna, han stannade och strök
sig över det bronsfärgade ansiktet med sin näsduk.

»Stopp ett slag, Arthur», sade han med ett försök att
maskera sin ängslan genom ett skämt. »Det här är för
mycket på en gång för undertecknad. Låt mig lugna
mig en smula. Du vet att jag inte ville följa med, och
jag tänker, att din familj inte precis sitter på nålar för
att få se mig.»

»Scså», blev svaret. »Du behöver inte vara rädd.
Vi äro allesammans enkla, rättframma människor —
nej se, där är ju ett brev till mig.»

Han gick fram till bordet, slet upp kuvertet och
började läsa och gav sålunda främlingen tid att lugna sig.
Och främlingen förstod det och kände sig tacksam.
Han hade fått sympatiens och tacksamhetens gåva och
under hans litet upprörda yttre pågick denna
sympatiens process. Han torkade sin panna och såg sig
omkring med ett ansikte över vilket han lyckats få
kontroll, ehuru hans ögon hade samma uttryck som hos
vilda djur, då de vädra ett försåt. Han var omgiven
av det okända, orolig för vad som kunde hända,
okunnig om vad han skulle göra, medveten om att han bar
sig tafatt åt. Han var mycket känslig, och den litet
humoristiska blick den andre i hemlighet kastade
på honom över brevet borrade sig igenom honom som

8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free