- Project Runeberg -  Martin Eden /
13

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lande varelser från Whitechapels gränder, ginuppösta
furier från bordellerna och hela det stora hel vetesföljet
av råa och snuskiga harpyor, som under den vidrigaste
mänskliga form lura på sjömän, hamnarnas avskrap,
det jäsande skummet på mänsklighetens stinkande
dy-pöl.

»Vill ni inte sitta ner, mr Eden?» sade flickan. »Jag
har gladt mig åt att få träffa er alltsedan Arthur talade
om det där för oss. Det var bra gjort av er —»

Han gjorde en avvärjande rörelse med handen och
mumlade någonting om att det var inte värdt att tala
om den saken — det skulle vem som helst ha gjort.
Hon lade märke till, att hans hand var betäckt med
skrubbsår, som höllo på att läkas, och en blick på
handen som hängde ned visade henne att den var
likadan. Hennes snabba öga upptäckte också ett ärr på
hans ena kind och ett annat som skymtade fram under
håret i pannan, medan ett tredje gick utefter halsen
och försvann under stärkkragen. Hon undertryckte
ett leende vid anblicken av en röd rand som kragen skavt
på den bronsfärgade halsen. Han var tydligen ovan att
bära stärkkragar. Det undgick ej heller hennes
kvinnliga blick att hans kläder voro billiga och illasittande
med veck på rocken över axlarna och ärmarna
stramande över hans kraftigt utvecklade armmuskler.

Medan han gjorde sin rörelse med handen och
mumlade att »det var ingenting att tala om», försökte han
att komma ned i en stol. Han hade i alla fall tid att
beundra den lätthet varmed hon satte sig, sedan fick
han tag i stolen midt emot hennes och föll ned i den,
djupt medveten om vilken slät figur han måste göra.
Detta var en ny erfarenhet för honom. I hela sitt liv

13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free