- Project Runeberg -  Martin Eden /
17

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att dö för. Böckerna sade sant. Det fanns
verkligen sådana kvinnor i världen. Hon var en av dem.
Hon gav vingar åt hans fantasi och stora, glänsande
tavlor rullade upp sig för honom, jättelika, obestämda
bilder av älskog och romantik, av hjältedater för
kvinnans skull — för en blek kvinna, en gyllene blomma.
Och genom den svävande, skälvande visionen såg han
som genom en trolsk hägring på den verkliga kvinnan
som satt där och talade till honom om litteratur och
konst. Han hörde nog på, men han såg mest,
omedveten om sin stirrande blick och att allt som var
verkligt manligt i hans natur lyste i hans ögon. Men hon
som icke kände mycket av männens värld därför att
hon var kvinna, lade märke till hans brinnande
blickar. Aldrig hade en man sett på henne så där och det
förbryllade henne. Hon stammade och avbröt sig
själv i vad hon hade att säga. Han skrämde henne,
men på samma gång fann hon ett eget behag i att bli
betraktad på detta sätt. Hennes uppfostran varnade
henne för fara, för något hemlighetsfullt, listigt
lurande ondt, medan hennes instinkter klungo som musik
genom hela hennes varelse, tvingade henne att kasta
bort tanken på ras och plats och försöka vinna över på
sin sida denne främling från en annan värld, denne
tafatte unge man med skrubbade händer och en röd
strimma kring halsen, förorsakad av ovanan vid linne,
denna varelse som säkerligen blivit besudlad under
smutsiga existensvillkor. Hon var ren, och hennes renhet
reste sig däremot; men hon var kvinna och han började
just lära sig paradoxen kvinnan.

»Som jag sade — ja, vad var det jag sade?» Hon
avbröt sig hastigt och började skratta hjärtligt.

Martin Eden 2

17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free