Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullhet och glöd i vad han läst, men det kunde lian inte
säga. Han kunde inte ge uttryck åt vad han kände,
och han tyckte sig själv lik en sjöman som på ett
främmande fartyg en mörk natt trevar omkring i en obekant
rigg. Men han måste lära känna denna nya värld.
Han hade aldrig sett någonting som han inte kunnat
komma underfund med, när han bara ville, och nu var det
på tiden för honom att vilja lära sig tala om vad som
fanns inom honom, så att hon kunde förstå det. Hon
började ta stor plats på hans horisont.
»Longfellow däremot» — sade hon.
»Ja, honom har jag läst», inföll han ivrig att visa och
göra det mesta och bästa av sitt lilla förråd bokliga
kunskaper, så att hon inte skulle tro att han var ett
riktigt dumhuvud. »%ivets Psalm’, ’Excelsior’ och
. . . . ja, det tror jag är alltihop.»
Hon böjde huvudet och log och han kände att hennes
leende var litet medlidsamt. Han var en dumsnut
som försökte göra sig till på det där viset. Den där
Dongfellow hade antagligen skrivit en hel massa böcker.
»Ja, förlåt mig, miss, att jag pratar så här. Jag...
känner nog inte till ett dugg om tockna saker. Dom
hör inte till min klass, men det ska bli på annat vis, var
lugn för det.»
Det lät som en hotelse. Hans röst var beslutsam,
hans ögon flammade, linjerna i hans ansikte hade blivit
hårda. Och det förekom henne som om hans
munvinkel hade förändrats — underkäken sköt fram
olycksbådande aggressivt. Men på samma gång
tycktes det strömma ut från hans varelse och över henne
som en våg av samlad mannakraft.
»Jag tror, att ni skulle kunna flytta över dem —
T9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
