- Project Runeberg -  Martin Eden /
25

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

spekulationer och obestämda planer på hur han skulle
kunna nå henne. Men ej nog härmed. När hans
blick i hemlighet sökte Norman midtemot eller någon
annan, för att utröna vilken kniv eller gaffel skulle
begagnas vid ett visst tillfälle, lade denna person genast
helt och hållet beslag på honom, och automatiskt sökte
han att tyda hans eller hennes ansiktsuttryck — alltid
med hänsyn till henne. Så måste han tala, lyssna till
vad man sade till honom och till varandra och ibland
måste han också svara, fastän hans tunga nästan
vägrade att göra tjänst. Och för att öka hans förvirring
fanns där en tjänarinna, en ständig hotelse som ljudlöst
smög sig bakom honom, en förfärlig sfinx som talade
till honom i gåtor vilka krävde ögonblicklig lösning.
Under hela måltiden plågades han av tanken på
skölj-kopparna. Oupphörligt kom han tillbaka till dem,
undrade när de skulle komma fram och vad de skulle
vara till. Han hade någon dunkel aning om att han
någon gång hört talas om slika tingestar, och vilken
minut som helst kunde de vara på bordet, där han satt
med förnäma människor som voro vana att begagna
dem — å, han skulle ju begagna dem själv också!
Men först och främst sysselsatte sig hans tanke med hur
han skulle uppföra sig mot dessa personer. Med det
problemet kämpade han oavbrutet. Än kom det fegt
för honom att han skulle låtsas spela en roll, men så
tänkte han, ännu mera fegt, att det inte skulle lyckas,
att hans natur inte passade för det, att han skulle göra
sig till ett åtlöje.

Under första delen av middagen, medan han sålunda
stred med sig själv, satt han mycket lugn. Han visste,
inte att han härigenom gjorde Arthur till en lögnare,

25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free