Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och han såg först tavlorna och så henne som gav-
honom en blick av smältande ljuvlighet, när hon tryckte
hans hand till avsked. Han glömde var han befann
sig och Bernhard Higginbothams närvaro, tills denne
herre frågade:
»Har du sett andar, va?»
Martin kom till sig själv igen och såg in i de små
lysande, grymma, fega ögonen, och han kunde se
som i en syn samma ögon när deras ägare höll på att
sälja i boden inunder — ödmjuka, hycklande, oljiga
och smickrande.
»Ja», svarade Martin. »Jag har sett en ande. God
natt. God natt, Gertrude.»
Han lämnade rummet snubblande över en
uppsluppen söm i den smutsiga mattan.
»Smäll inte i dörren», varnade mr Higginbotham.
Han kände blodet krypa i ådrorna, men behärskade
sig och stängde sakta dörren efter sig.
Mr Higginbotham betraktade triumferande sin hustru.
»Han har druckit», sade han i en hes viskning. »Jag
sa’ dig att han skulle göra det.»
Hon nickade undergivet.
»Hans ögon va’ lite’ konstiga», medgav hon, »och
så hade han ingen krage, fast han hade en på sig när
han gick. Men han har kanske bara fått ett par glas.»
»Han kunde inte stå riktigt», försäkrade hennes man.
»Jag gav akt på honom. Han kunde inte gå över
golvet utan att snubbla. Du hörde ju själv hur han höll
på att ramla omkull ute i farstun.»
»Jag tror det var över Alices vagn», sade hon. »Han
kunde inte se den i mörkret.»
Mr Higginbotham började höja rösten vredgad.
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
