Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fall människa och kände dragningskraften hos henne,
medan hans j ag satte värde på det smickrande i hennes
vänlighet. Å, han kände till alltsammans, han kände
dem från A till Ö. De voro bra flickor efter
måttstocken i den särskilda klass de tillhörde, som fingo arbeta
hårdt för mager lön, men som ändå försmådde att sälja
sig för att få det bekvämare och därför vore nervöst
begärliga efter bara en liten nypa lycka i sin ödsliga
tillvaro, medan framtiden hägrade för dem antingen
som ett oändligt släp och slit eller som en svart avgrund
av ännu fruktansvärdare elände, vartill vägen var
kortare och bättre betald.
»Bill», svarade han med en nick.
»Du skojar inte?» frågade hon.
»Han heter visst inte Bill», inföll den andra.
»Hur vet du det?» frågade han. »Du har väl aldrig
sett mig förr.»
»Det behövs väl inte för att höra att du ljuger»,
var svaret.
»Säg nu Bill, vad heter du?» frågade den första
flickan.
»Bill ä’ godt nog», sade han.
Hon tog honom i armen och skakade honom
lekfullt. »Jag vet att du ljuger, men du ser snäll ut i
alla fall.»
Han tog handen som sträcktes emot honom och
kände igen gamla välbekanta märken på den.
»Ä’ de’ längese’n du slutade på konservfabriken?»
frågade han.
»Kors, hur vet han det?» och »Tänk, han ä’ bestämt
tankeläsare!» utropade de båda flickorna.
Och medan han stod och pratade dumheter med
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
