Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fylle och knog och slagsmål. Men hur ska jag
kunna det? Var ska jag ta fatt och börja? Jag vill
arbeta för överfarten, ser ni, och gäller det att ta i,
så bli de flesta efter. Kommer jag bara igång, skall
jag arbeta natt och dag. Ni tycker kanske det är
lustigt att jag frågar er om allt det här. Jag vet nog att
ni är den sista i världen jag borde fråga, men jag
känner ingen annan — ja, Arthur, förstås. Kanske
jag kunde fråga honom. Om jag vore ...»
Han tystnade. Hans fasta föresats strandade mot
den förfärliga möjligheten att han borde ha frågat
Arthur och att han nu burit sig dumt åt. Ruth sade
ingenting genast. Hon var för upptagen med att
söka bringa i överensstämmelse med varandra hans
stammande, tafatta språk och vad hon såg i hans
ansikte. Hon hade aldrig sett in i ögon som uttryckte
större kraft. Här var en man som kunde uträtta
någonting, det var vad hon läste i dem, och det stämde föga
överens med svagheten i hans uttalade tankar. Dock,
även i detta trevande fick hon ett intryck av styrka.
Han tycktes henne lik en jätte som slet i de band med
vilka han var fängslad. Hennes ansikte uttryckte
endast sympati, när hon började tala.
»Vad ni behöver, tycks ni själv inse, och det är
uppfostran. Ni borde vända tillbaka till folkskolan, sedan
gå igenom ett högre läroverk för att så sluta med
universitetet.»
»Men det kostar pengar», avbröt han.
»Å!» utropade hon. »Det tänkte jag inte på. Men
ni har väl släktingar, någon som kunde hjälpa er?»
Han skakade på huvudet.
»Min far och mor ä’ döda. Jag har två systrar, en
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
