Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅTTONDE KAPITLET.
Åtskilliga veckor gingo under vilka Martin Eden
studerade sin grammatik, gick på nytt igenom böckerna
om umgängessätt och ton och förresten slukade allt
som han kom över. Av sin egen klass såg han
ingenting. Flickorna i Lotusklubben undrade vart han
tagit vägen och ansatte Jim med frågor, men en hel
del unga män som hade för vana att ta till knytnävarna
kände sig glada att vara av med Martin. Han gjorde
ett nytt fynd i biblioteket. Liksom grammatiken
visat honom språkets skelett, så visade honom denna
bok poesiens skelett och han började lära sig meter
och versformer — bakom skönheten ville han alltid
finna dess huru och varför. En annan bok som han
hittade behandlade poesien som framställningskonst,
behandlade den uttömmande med talrika exempel
från det bästa i litteraturen. Aldrig hade han läst
skönlitteratur med en sådan njutning som han
studerade dessa böcker, och hans friska minne och
uppfattning som legat obegagnade i tjugu år och som nu satts i
fart genom det mognade begäret att lära, grepo med
en ovanlig kraft fatt i vad han läste.
När han blickade tillbaka från sin nuvarande
ståndpunkt på den gamla värld han känt, världen av land
och sjö och fartyg, av sjömän och harpyor, syntes den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/martineden/0093.html
