- Project Runeberg -  Martin Eden /
94

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

följa honom, utan endast satt och bävade inför denna
oanade kraft. Så spelade hon för honom — inte längre
på lek — och prövade honom med musik, som sjönk
till djup dem hon var ur stånd att pejla. Hans natur
öppnade sig för musiken som en blomma för selen, och
övergången blev mycket hastig från hans simpla
slagdängor och kling-klang till hennes klassiska
paradstycken, som hon kunde nästan utantill. Han visade dock
en viss demokratisk förkärlek för Wagner, och när hon
väl givit honom klaven till Tannhäuser-uvertyren,
betog den honom som ingenting annat hon spelade. På
ett alldeles omedelbart sätt personifierade den hans
eget liv. Hela hans förflutna var Venusberg-motivet,
medan han på sätt och vis identifierade henne med
Pilgrimskör-motivet; och från den exaltation, vari detta
försatte honom, svävade han framåt och uppåt till
detta oändliga skuggrike, där godt och ondt strida
evin-nerligen. Ibland gjorde han frågor och kom henne
därigenom mer än en gång att tvivla på riktigheten av
hennes uppfattning av musik. Men när hon sjöng,
hade han aldrig någonting att säga. Detta var
alldeles för mycket hon själv, och han satt ständigt häpen
över det gudomligt melodiska i hennes rena
sopranröst. Och han kunde inte låta bli att göra jämförelser
med fabriksflickornas svaga, men ändå gälla
tremule-ringar eller de hesa skrän, som frambragtes av struparna
hos kvinnorna i hamnstäderna. Hori tyckte om att spela
och sjunga för honom. Det var i själva verket första
gången hon haft en människosjäl, som ville avlyssna
henne, och det var en fröjd att forma det plastiska
materialet hos honom; ty hon trodde att hon höll
på att forma något, och hennes avsikter voro goda.

94

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free