- Project Runeberg -  Martin Eden /
106

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tre månader, om inte ännu längre, på sjön för att
förtjäna samma summa. Det skulle ha varit vansinnigt
att gå till sjöss, när han kunde skriva, fastän pengarna
i och för sig inte betydde någonting för honom. Deras
värde låg i den frihet de gåvo honom, de nya kläder de
kunde köpa honom, vilket allt skulle hastigare föra
honom närmare den slanka, bleka flicka som hade
vändt hans liv upp och ned och givit honom inspiration.

Han lade in manuskriptet i ett stort kuvert och
adresserade det till redaktören av San Francisco
Exami-ner. Han hade den föreställningen att vad som
antogs av en tidning skulle bli infört omedelbart, och som
han hade skickat manuskriptet på en fredag, väntade
han att få läsa det följande söndag. Han tyckte att
det skulle bli ett utmärkt sätt att underrätta Ruth om
sin återkomst, och så på söndagskvällen skulle han gå
till henne på besök. Under tiden var det en annan
idé som sysselsatte honom och som han själv tyckte
var mycket förståndig och blygsam. Han skulle
skriva en äventyrsberättelse för pojkar och sälja den
till The YoutKs Companion. Han gick till en
läsesa-long och såg igenom en hel rad av The Youth’s
Companion. Följetongen fann han vanligen gå genom fem
nummer med ungefär tre tusen ord i varje nummer.
Det fanns också följetonger som räckte sju nummer,
och han beslöt skriva en sådan.

Han hade en gång varit med en valfångare uppe i de
arktiska regionerna. Resan skulle ha räckt tre år,
men hade slutat med skeppsbrott efter sex månader.
Fastän hans inbillning var nyckfull, till och med
fantastisk, utgick han dock alltid från verkligheten och
måste skriva om saker som han kände till. Han kände

106

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free