- Project Runeberg -  Martin Eden /
131

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var nära att han slagit armarna omkring henne så som
han förr brukat göra med andra. Hon tycktes luta
sig fram mot honom och vänta, och all hans vilja
kämpade för att hålla honom tillbaka.

»Men ni hör ju alls inte på», sade hon litet misslynt.

Men så skrattade hon åt honom, road av hans
förvirring, och när han såg in i hennes frimodiga ögon och
förstod att hon inte hade någon aning om vad han känt,
blyg des han. Han hade verkligen varit alltför djärv,
fastän det bara var i tankarna. Av alla de kvinnor han känt
skulle vem som helst ha kunnat gissa sig till detta —
utom hon. Hon hade inte gjort det. Där låg skillnaden.
Hon var olika. Han blev förskräckt över sin egen råhet,
skrämd av hennes rena oskuld, och han såg åter på henne
från andra sidan klyftan. Bron hade brustit sönder.

Men denna tillfällighet hade dock fört honom
närmare. Minnet därav stannade kvar, och i sådana
stunder, då han kände sig som mest nedslagen, ältade han
det ivrigt. Klyftan blev dock aldrig mera så vid.
Han hade gått en längre sträcka än ett dussin examina
kunde ha hjälpt honom till. Hon var ren, det var sant,
så som han aldrig kunnat drömma om renhet; men det
fanns körsbär på hennes läppar. Hon var underkastad
universums lagar lika obevekligt som han. Hon måste
äta för att leva, och när hon blivit våt om fotterna,
blev hon förkyld. Men det var inte det. Om hon
kunde känna hunger och törst, hetta och köld, så skulle
hon också kunna känna kärlek — och kärlek till en man.
Var han inte en man? Och varför skulle han inte
kunna bli mannen? »Det beror på mig själv», mumlade
han exalterat. »Jag vill bli mannen. Jag vill göra
mig själv till mannen. Jag skall lyckas!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free