Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TOLFTE KAPITLET.
Tidigt en kväll, när Martin höll på att brottas med
en sonett som helt och hållet vred på sned allt av
glödande tankar och sköna förnimmelser som drog genom
hans hjärna, blev han kallad till telefonen.
»Det är en dam och en fin dam, det hörs», sade mr
Higginbotham försmädligt.
Martin gick till telefonen i hörnet av rummet och
kände en våg av värme rusa genom ådrorna, när han
hörde Ruths röst. I sin kamp med sonetten hade han
alldeles glömt att hon fanns till, och vid ljudet av hennes
röst träffade honom hans kärlek till henne som ett
plötsligt slag. En sådan röst! Späd och ljuv som ett
eko av fjärran musik eller, ännu bättre, som en
silverklocka med kristallklar ton. Ingen vanlig kvinna
hade en röst som denna. Det var någonting himmelskt
i den, den kom från andra världar. Han kunde
knappast höra vad den sade, så hänryckt var han,
fastän han lade band på sitt ansiktsuttryck, ty han
visste, att mr Higginbothams vesselögon voro fästa på
honom.
Det var inte mycket Ruth hade att säga — bara att
Norman hade tänkt ta henne med sig på ett föredrag
den kvällen, men att han fått ondt i huvudet och det
var så tråkigt, hon hade ju biljetterna och om han inte
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/martineden/0136.html
