Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här kom nu denne Spencer och satte all kunskap i
organiskt sammanhang för honom, i det han
reducerade allting till enhetlighet, åstadkom slutgiltiga
realiteter och ställde fram för hans häpna blickar ett
universum så konkret, att det liknade en sådan där modell
av ett fartyg, som sjömän bruka göra och sätta in i en
glasflaska. Där fanns inte rum för vare sig nyck eller
slump. Allt var lag. Det var i åtlydnad av en lag,
som fågeln flög, och det var i åtlydnad av samma lag
detta jäsande slem hade vridit och slingrat sig tills
det skjutit ut ben och vingar och blivit en fågel.
Martin hade stigit från den ena höjden till den andra
av intellektuellt liv, och här befann han sig högre än
någonsin. Allt som legat dolt för honom uppenbarade
nu sina hemligheter. Han kände sig formligen rusig.
Om natten, under sömnen reds han av maran, om dagen
gick han omkring som en sömngångare, med frånvarande
blick stirrande på den värld han nyss upptäckt. Vid
bordet hörde han inte vad som sades om tarvliga
småsaker, han satt bara och försökte finna ut orsak
och verkan i allting omkring sig. Han såg solen skina
på köttet på tallriken och han spårade dess energi
tillbaka genom alla dess transformationer till urkällan,
hundra miliontals mil långt bort, eller upptäckte samma
energi i musklerna i den arm som satte honom i stånd
att skära köttet, i hjärnan, varmed han befallde
musklerna att utföra detta arbete, tills han med sin inre
blick såg samma sol skina i sin hjärna. Han var
som genomstrålad av ljus och hörde inte hur Jim
viskade »hospitalsmässig» och såg inte det ängsliga
uttrycket i sin systers ansikte, lika litet som den
roterande rörelsen av Bernard Higginbothams finger, vari-
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
