Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när vi voro barn. Men det var en sak de inte talade
om, utan läto oss finna ut själva.» Olney avbröt sig
själv för effektens skull och fortsatte: »Och vad de
inte sade oss var, att varje bildad man borde ha
läst latin, men att ingen bildad man behöver kunna
det.»
»Det där är orätt av er, Olney», utropade Ruth.
»Jag visste nog att ni skulle vrida till samtalet för att
komma undan på något sätt.»
»Nej, det är inte alls orätt», svarade Olney. »De
enda som kunna latin äro apotekare, jurister och
latinprofessorer. Och om Martin tänker bli någotdera,
skulle jag missta mig mycket. Men vad har
egentligen allt det här att göra med Herbert Spencer?
Martin har nyss upptäckt den mannen och är
stormförtjust i honom. Varför? Därför att Spencer för
honom till ett mål. Det skulle han inte kunna med
mig eller er. Vi ha ingenstans att gå. Ni gifter er
en vacker dag och jag får ingenting annat att göra än
hålla ögonen på de advokater och agenter som komma
att ta hand om de pengar min pappa en gång lämnar
efter sig åt mig.»
Olney steg upp för att gå, men vände sig i dörren
och avsköt sin sista salva:
»Ivåt ni Martin vara i fred, Ruth. Han vet nog
själv, vad som är bäst för honom. Se bara vad han
har hunnit med redan. Ibland känner jag mig så
skamsen att jag kunde bli sjuk. Han vet mera om
världen, livet och människorna och hela alltet än vi
tillsammans, och det trots all vår latin, franska,
anglosaxiska och kultur.»
»Men Ruth är min lärare», svarade Martin che-
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
