- Project Runeberg -  Martin Eden /
153

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att knaka i sina fogningar under sin styrka. Men
tidskrifterna, ja de tycktes förhärliga endast sådana som
mr Butler, den smutsige penningjägarn, och de
tarvliga kärleksaffärerna mellan tarvliga män och kvinnor.
Var det kanske därför att tidskrifternas redaktörer
själva voro tarvliga? frågade han sig. Eller voro
både författare och utgivare rädda för levande livet?

Hans förnämsta bekymmer var att han inte kände
en enda författare eller redaktör. Ingen fanns som
kunde ge honom ett råd, och till sist började han
tvivla på att redaktörer verkligen funnos till. De
föreföllo att vara kuggar i en maskin. Ja, det var
just rätta uttrycket. Han lade in sin själ i berättelser,
artiklar och dikter och överlämnade dem till den där
maskinen. Han vek ihop dem, bifogade en viss mängd
frimärken, lade manuskripten i kuvert, satte nya
frimärken utanpå och stoppade alltsammans i en
brevlåda. Så vandrade de ut över kontinenten, och efter
en viss tid kom brevbäraren tillbaka med hans själ i
nya kuvert, utanpå vilka nu sutto de frimärken som
förut legat inuti. Det fanns ingen människoredaktör
i den andra ändan, bara en sinnrik tillställning av
kuggar som överflyttade manuskripten från det ena
konvolutet till det andra och klistrade på frimärken.
Det var som en automat, vari man stoppade ner en
slant i utbyte mot något. Det berodde på vilket hål
man kom i. Det ena gav ifrån sig pengar, det andra
mer eller mindre artiga, avböjande brev. Det
sistnämnda hålet var det som han uteslutade gjort
bekantskap med. Han var seg och ihärdig, och han
skulle ha hållit på att mata maskinen i åratal, om han
inte förblödt under tiden. Varje vecka som gick med

153

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free