- Project Runeberg -  Martin Eden /
154

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inackorderingsavgift och andra utgifter förde honom
närmare undergången, ty postavgifterna för fyrtio
manuskript utarmade honom grymt. På länge hade
han inte kunnat köpa några böcker, och han snålade
in på alla upptänkliga vis för att fördröja katastrofen.
Men han kunde inte alls ekonomisera, och han gav
sin syster Marian sina sista fem dollars till en klänning.

Utan den ringaste ledning kämpade han sin kamp
i mörkret, utan uppmuntran och ett rov för misströstan.
Till och med Gertrude hade börjat se snedt på honom.
I början hade hon, ledd av sina systerliga känslor,
översett med vad hon kallade hans barnsligheter.
Men nu började hon av samma orsak känna sig ängslig.
Hon tyckte att den där barnsligheten började övergå
till galenskap. Martin kände detta med sig och led
mera härav än av mr Higginbothams föraktliga gnat.
Martin trodde på sig själv, men det var han ensam om.
Inte ens Ruth gjorde det. Hon ville att han skulle
ägna sig åt sina studier, och ehuru hon inte öppet
uttalat sin mening om hans författarskap, visste han
att hon ogillade det.

Han hade aldrig bedt att få visa henne vad han
skrev. En granntyckt finkänslighet hindrade honom
därifrån. Hon hade dessutom haft mycket att göra
med sina egna studier, så att han hade inte velat falla
henne besvärlig. Men när hon väl tagit sin examen,
bad hon honom själv att få se något av vad han gjort.
Martin kände sig stolt, men på samma gång tveksam.
Här var hans domare. Hon var filosofie kandidat,
hon hade studerat litteratur under skickliga lärare.
Kanske också redaktörerna voro erfarna domare.
Men hon skulle nog inte vara som de. Hon skulle

154

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free