Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är vackert!»
»Det år vackert», upprepade hon efter en paus.
Naturligtvis var det vackert. Men det fanns
någonting mera än bara skönhet, någonting mera bestickande
och lysande som gjort skönheten till sin tjänarinna.
Han låg tyst på marken och vaktade på tvivlet, som i
hemsk gestalt steg upp för honom. Han hade
misslyckats . . . han var stum. Han hade sett någonting
av det största i världen och hade inte kunnat ge
uttryck åt det.
»Vad tyckte ni om» — han tvekade vid det första
försöket att använda ett främmande ord — om
motivet?*
»Det var oredigt», svarade hon. »Det är mitt
omdöme i allmänhet. Jag försökte följa med själva
historien, men det fanns så mycket annat. Det är för
många ord. Ni tynger ned handlingen genom att
införa för mycket som inte hör till saken.»
»Jag menade huvudmotivet», förklarade han hastigt,
»det stora genomgående motivet, det kosmiska och
universella. Jag försökte låta det hålla jämna steg
med själva historien, som i alla fall var det mindre
viktiga. Jag var nog på rätt spår, men antagligen
har jag gjort alltsammans dåligt. Jag har inte
lyckats ge uttryck åt vad jag menat. Men jag skall nog
lära mig det med tiden.»
Hon hade inte kunnat följa med. Hon var filosofie
kandidat, men han hade gått utom hennes gränser.
Detta förstod hon inte, och så skyllde hon sin bristande
fattningsförmåga på hans bristande sammanhang.
»Ni var för svulstig», sade hon. »Men det var
vackert på sina ställen.»
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
