Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTONDE KAPITLET.
Första drabbningen genomkämpad», sade Martin
tio dagar senare till spegeln. »Men det kommer en
andra och en tredje och drabbningar i oändlighet, så
framt inte . . .»
Han slutade inte meningen, utan såg sig omkring i sitt
tarvliga lilla rum och lät sina sorgsna ögon vila på
högarna av återsända manuskript, som ännu i sina kuvert
lågo i ett hörn på golvet. Han hade inte frimärken för
att låta dem fortsatta sin rundresa, och de hade nu
hopats under en hel vecka. Det skulle komma flera
nästa dag, och nästa . . . tills han hade fått dem
tillbaka allesammans. Och nu kunde han inte längre
skicka ut dem igen. Han var skyldig en månads hyra
för skrivmaskinen och han kunde inte betala den,
emedan han hade knappt pengar till veckans inackordering
som var förfallen.
Han satte sig och betraktade bordet tankfullt. Det
var bläckfläckar på det, och plötsligt upptäckte han
att han höll av det.
»Kära gamla bord», sade han. »Vi ha haft några
lyckliga timmar tillsammans, du och jag, och när allt
kommer omkring ha vi blivit riktigt goda vänner. Du
stötte mig aldrig ifrån dig, du beklagade dig aldrig över
arbete på övertid.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/martineden/0170.html
