Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin besvärade sig inte med någon ursäkt, utan
beställde whisky och fyllde sitt glas till brädden, innan
han lät flaskan gå vidare.
»Håll inte på med den där hela kvällen», sade
Martin strävt.
Den andre höll på att fumla med buteljen, och
Martin ville inte vänta på honom, utan tömde glaset
i ett drag och fyllde det på nytt.
»Nu kan jag vänta på dig», sade han, »men skynda
dig i alla fall.»
Joe skyndade sig och de drucko med varandra.
»Det är arbetet förstås?» frågade Joe.
Martin ville inte inlåta sig på saken.
»Jag vet att det är ett helvete», fortfor den andre,
»men jag tycker liksom inte om att se dig med glaset,
Martin. Så är det med den saken.»
Martin fortfor att dricka under tystnad, då han
inte snäste och skrämde upp krogvärden.
»Det är skandalöst så dom arbetar ut oss stackars
satar», anmärkte Joe. »Om jag inte fick supa så här,
skulle jag bli galen och tutta eld på hela konkarongen.
Det enda som räddar dem är att jag super, det kan
jag tala om för dig.»
Martin svarade ingenting. Några supar till och
han började känna ruset krypa i hjärnan. Ah, det
var liv, den första livspust han andats på tre veckor.
Hans drömmar vände åter. Fantasien svävade ut
ur mörkret och lockade honom med sin flammande
klarhet. Hans själs spegel blev åter silver klar. Det
underbara och det sköna vandrade hand i hand med
honom, och åter var han herre. Han försökte säga
detta till Joe, men Joe hade sina egna syner som all-
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
