Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ADERTONDE KAPITLET.
På måndagsmorgonen stod Joe och jämrade sig
över den första laddningen tvätt som kom in.
»Jag får säga . . . », började han.
»Tala inte till mig», snäste Martin.
»Jag är ledsen, Joe», sade han när de gingo för att
äta middag.
Tårarna kommo den andre i ögonen.
»Det är ingenting att tala om, gamle gosse», sade
han. »Vi ha ett helvete och vi kan inte hjälpa det.
Men du vet att jag liksom tycker om dig och därför,
ser du, blev jag ledsen. Vi ha kommit bra överens
från början.»
Martin skakade hans hand.
»Låt oss sluta», föreslog Joe. »Vi struntar i
alltsammans och ger oss ut på luffen. Jag har aldrig
försökt det, men det är bestämt tusan så bekvämt.
Ingenting att göra. Tänk det. Jag var sjuk en gång och låg
på sjukhuset i tyfus och det var härligt. Den som
kunde bli sjuk igen ändå!»
Veckan släpade sig fram. Hotellet var fullt, och
extra fintvätt strömmade in. De gjorde riktiga
underverk. De fläktade till sent varenda kväll, de
sväljde maten utan att tugga, arbetade till och med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/martineden/0195.html
