Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin slog armen om honom och höll honom uppe,
medan han tänkte.
»Sätt två män för en tvättinrättning i stället för
en», sade han plötsligt. »Hit, ska jag klara det.»
»Varför ger du dig i väg?» frågade Martin.
»Av samma skäl som du.»
»Men jag tänker gå till sjöss, det kan inte du göra.»
»Nix», var svaret, »men jag kan ge mig på luffen,
ja, det kan jag.»
Martin såg ett ögonblick forskande på honom, så
utropade han:
»Min själ har du inte rätt. Hellre luffare än
lastdjur. Du kommer att få leva, min gubbe, och det är
mer än du har gjort förut.»
»Åjo, jag låg på sjukhuset en gång», lallade Joe.
»Det var härligt. Tyfus, förstår du . . . det har jag
visst talat om för dig.»
Medan Martin ändrade telegrammet, fortfor Joe:
»Jag hade aldrig behov av att supa, när jag var på
sjukhuset. Är det inte lustigt? Men när jag arbetat
som en slav hela veckan, då så . . . Har du märkt att
kockar alltid super och det gör bagare med förresten?
Det är arbetet, förstår du. De måste. Hör du, jag
betalar hälften i telegrammet.»
»Det slå vi om», sade Martin.
»Kom hit allesammans och få er en drink», skrek
Joe, och så slogo de ut tärningarna på den dävna
disken.
På måndagsmorgonen var Joe alldeles vild i
försmaken av vad som skulle komma. Han brydde sig inte
om sitt dunkande huvud och arbetet gick som det
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
