Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppet med någonting visst utmanande bakom, hade
stött henne tillbaka. Men hon var mera häpen över
själva detta faktum än över dess orsak. Det visade
henne hur nära hon låtit sig dragas till honom. Så
kände hon medlidande och ett oskyldigt idealistiskt
begär att reformera. Hon skulle rädda honom från
hans gamla jag, till och med mot hans egen vilja. Det
förekom henne så ädelt och värdigt; men hon anade
icke att därunder låg svartsjukan och åtrån efter kärlek.
De cyklade mycket under de vackra höstdagarna, de
läste poesi och diskuterade livets spörsmål ur hennes
synpunkter. Martin kände sig numera mycket
intresserad både av mr Butlers och Andrew Carnegies
exempel. Han kunde bättre följa hennes tankars gång,
hennes själ var icke längre något förseglat under för
honom. Han kände sig som hennes andlige jämlike,
och deras olika uppfattning i vissa fall inverkade icke
alls på hans kärlek. Den var mer brinnande än
någonsin, ty han älskade henne sådan hon var, och hennes
fysiska bräcklighet gav henne ökad tjusning i hans ögon.
Han läste om den sjukliga Elisabeth Barret, som inte
hade stödt på foten under åratal, till den lågande dag, då
hon rymde med Browning och stod där på marken
under himlens skyar. Och vad Browning hade gjort för
henne, det skulle han också göra för Ruth. Men först
måste hon älska honom — sedan skulle allt gå lätt.
Han skulle ge henne hälsa och styrka, och han kunde
skymta deras kommande liv, då han mot en bakgrund
av arbete och välstånd såg sig själv och Ruth, hon
bekvämt uppkrupen bland mjuka kuddar, medan de
livligt diskuterade poesi som han läste högt för henne.
Detta var klaven till det liv de skulle leva, och den där
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
