Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bilden stod alltid för honom. Ibland lutade hon sig
mot honom medan han läste, och han lade armen kring
hennes liv. Eller också var den härliga naturen
bakgrunden, med gröna träd, sol och seglande skyar. Den
kunde stundom synas dimmig, men arbete, framgång
och pengar skulle skingra dimman och öppna hela
världen och dess skatter för dem.
»Jag skulle vilja rekommendera min lilla flicka att
vara försiktig», varnade hennes mor en dag.
»Jag vet vad du menar, men det är omöjligt. Han är
inte ...»
Ruth rodnade, men det var jungfrulighetens rodnad
över att för första gången avhandla livets heliga ting
med en mor som hon höll lika helig.
»Sådan som du tänker dig en man», ifyllde modern.
Ruth nickade.
»Jag ville inte säga det själv, men så är det. Han är
för ursprunglig, brutal, stark — för stark. Han har
inte ...»
Hon tvekade och kunde inte fortsättta. Det var
något nytt att tala om sådana saker med modern.
Åter fullbordade denna hennes mening:
»Levat ett liv i renhet, ville du väl säga.»
Åter nickade Ruth instämmande, i det hon rodnade
djupt.
»Det är just det», sade hon. »Det är inte han? fel
förstås, men han har varit med om så mycket styggt
och han skrämmer mig. Ibland inger han mig formlig
fasa, när han på sitt rent av lättsinniga sätt talar om
saker han gjort, som om det inte var någonting att
fästa sig vid. Men det är det väl, eller hur?»
De sutto med armarna om varandra, och modern
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
