Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, men Martin Eden kommer mig alltid att känna
mig lycklig och glad. Ingen har älskat rryg förr —
ingen man, menar jag, på det sättet. Och det är ljuvt
att vara älskad — så. Du förstår vad jag menar, lilla
mamma. Det är ljuVt att känna att man verkliger är
en kvinna.» Hon dolde ansiktet i sin moders sköte.
»Du tycker nog att jag är förfärlig, men jag vill vara
ärlig och jag säger dig alldeles som jag känner det.»
Mrs Morse kände sig både ledsen och lycklig.
Hennes barn-dotter, som var filosofie kandidat, hade
försvunnit; i hennes ställe stod där en kvinno-dotter.
Experimentet hade lyckats. Det egendomliga tomrummet
i Ruths natur hade blivit fyllt, fyllt utan fara eller
äventyr. Denna inte så litet råbarkade sjöman hade varit
medlet, och fast Ruth inte älskade honom, hade han
gjort henne medveten om vad det var att vara kvinna.
»Hans hand darrar», tillstod Ruth, fortfarande med
ansiktet dolt i blygsel. »Det är både märkvärdigt
och löjligt, men jag tycker det är synd om honom. Och
när hans händer darra för mycket, när hans ögon börja
bli för glänsande, då talar jag till honom om hans liv
och hur han är på orätta vägar för att godtgöra vad han
brutit mot sig själv. Men han dyrkar mig, det vet
jag. Hans ögon och hans händer ljuga inte. Och det
kommer mig att liksom växa, bara jag tänker på det.
Jag känner, att jag är i besittning av något som är
mitt eget, som gör mig lik andra unga flickor och
kvinnor, något som jag inte var förut, och jag vet att
det gjorde dig bekymmer.»
Det var en helig stund för mor och dotter, och deras
ögon voro fuktiga, där de sutto samtalande i skymningen.
»Han är fyra år yngre än du», sade modern. »Han
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
