Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagt, skulle det till en viss grad ha vädjat till hennes
omdöme; men strykningen av en hand, den omedelbara
kroppsliga beröringen banade sig väg direkt till hennes
instinkt. Hennes omdöme var lika ungt som hon själv
var ung, men hennes instinkter voro lika gamla, ja äldre
än människosläktet. De hade varit unga när kärleken
var ung. Och om allt detta hade Ruth ingen aning.
Men att han älskade henne, det var klart som dagen
och hon njöt av att se bevisen därpå — de glödande
ögonen, de darrande händerna, rodnaden som steg
upp under solbrännan på kinderna. Hon gick till och
med längre, hon uppmuntrade honom, men inte så
att han märkte det. . . hon gjorde det knappast själv.
Och så fortgick denna kärlekslek under många
veckor, och omärkligt gled Ruth allt närmare Martin,
medan han i känslan härav längtade att våga, men
var rädd.
En eftermiddag vågade han emellertid, när han
träffade henne i förmaket med en gnistrande huvudvärk.
»Det finns ingenting som hjälper», svarade hon på
hans frågor. »För resten tar jag aldrig
huvudvärks-pulver; doktor Hall har förbjudit mig det.»
»Jag tror att jag kan bota det utan medicin», sade
Martin. »Jag är förstås inte alldeles säker, men jag
ville gärna försöka. Det är ingenting annat än massage.
Jag lärde mig det av en japan och så ytterligare på
Hawaii. Där kallas det tomi-tomi. Det verkar i många
fall bättre än alla läkemedel.»
Hans händer hade knappast berört hennes huvud,
förrän hon drog en djup suck.
»Å, det var skönt!» sade hon.
Efter en halvtimme frågade hon om han var trött,
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
