Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intill honom, sakta och smekande. Hon kunde inte
vänta längre. Med en trött suck, med en plötslig
impulsiv rörelse lutade hon huvudet mot hans axel.
Han böjde sig hastigt ned och när hans läppar
nalkades, flögo hennes dem till mötes.
Detta måste vara kärlek, den riktiga kärleken.
Var det inte kärlek, var det alldeles för skamligt.
Det kunde inte vara annat än kärlek. Hon älskade
den man vars arm låg kring hennes midja, vars läppar
voro tryckta mot hennes. Hon tryckte sig ännu
hårdare intill honom med en krypande rörelse av sin kropp.
I nästa ögonblick slet hon sig halvt ur hans famntag,
sträckte sig upp och lade triumferande båda sina
händer på Martin Edens solbrända nacke. Och så intensivt
njöt hon av att hennes önskan äntligen blivit
tillfredsställd, att det gick som en flämtande suck över
hennes läppar, hennes händer slappnade och hon låg
halvt avsvimmad i hans armar.
Icke ett ord hade talats, icke ett ord talades under
en lång stund. Två gånger böjde han sig ner och
kysste henne och hon mötte honom blygt och
skälvande. Hon tryckte sig intill honom, och han satt
där med henne i sina armar, stirrande med ögon som
ingenting sågo mot stadens orediga virrvarr på andra
sidan viken. För en gång drogo inga syner genom
hans hjärna. Där fanns bara färg och ljus och glöd,
varm som dagen och varm som hans kärlek. Han
böjde sig ner över henne. Hon talade.
»Hur länge har du älskat mig?» viskade hon.
»Från första ögonblicket jag såg dig. Jag var
vansinnigt förälskad redan då, och under hela tiden sedan
har det bara blivit mera vansinnigt. Nu är jag nästan
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
