Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han ville dra henne intill sig igen, men han var rädd
att han var för girig. Men hon kom själv, kastade sig
i hans armar, och läppar trycktes mot läppar.
»Vad skola de mina säga?» frågade hon plötsligt
under en paus.
»Jag vet inte. Det kunna vi ju få veta när vi
vilja.»
»Men om mamma vägrar? Jag är rädd att tala om
det för henne.»
»Iyåt då mig göra det», sade han käckt. »Jag tror
inte din mor tycker om mig, men jag skall försöka
omvända henne. Den som kunnat vinna dig, han
kan allting. Och om vi inte ...»
»Nå?»
»Naturligtvis skola vi få varandra. Men var inte
rädd, vi skola nog vinna din mor över på vår sida.
Hon älskar dig för mycket.»
»Jag vill inte krossa hennes hjärta», sade Ruth
tankfullt.
Han tänkte försäkra henne att modershjärtan inte
brista så lätt, men i stället sade han: »Och det största
i världen är kärleken.»
»Vet du, Martin, ibland skrämmer du mig. Jag
känner mig rädd nu, när jag tänker på dig och allt
vad du varit. Du måste bli mycket, mycket god mot
mig. Kom ihåg, att jag i alla fall är ett barn. Jag
har aldrig älskat förr.»
»Inte jag heller. Vi äro barn båda två. Och vi
äro lyckligare än de flesta, ty vi ha funnit vår första
kärlek i varandra.»
»Men det är omöjligt!» utropade hon och drog sig
ur hans armar med en snabb rörelse. »Omöjligt för
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
