Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGUFEMTE KAPITLET.
Maria Silva var fattig och kände till fattigdomens
alla yttringar. För Ruth betydde fattigdom en
obehaglig form av tillvaron — det var all hennes kunskap
i ämnet. Hon visste att Martin var fattig, och i sina
tankar jämförde hon hans ställning med Abraham
Lin-colns under uppväxtåren, mr Butlers och andra mäns
vilka sedan nått framgång. På samma gång hon
således ansåg fattigdomen vara allting annat än behaglig,
hade hon den välmående medelklassens känsla att den
var hälsosam, att den utgjorde en skarp sporre som
tvingade fram alla män, som inte voro dåliga eller
oförbätterliga lättingar. Så att tanken på att Martin var så
fattig att han måst pantsätta sin klocka och överrock
störde henne icke det minsta. Hon till och med ansåg
det nyttigt, emedan det förr eller senare skulle väcka
honom och få honom att upphöra med sitt
författarskap. Ruth läste aldrig hunger i Martins ansikte,
som blivit så magert att hålorna i kinderna blevo större.
Hon iakttog i stället med en viss tillfredsställelse
förändringen i hans ansikte. Hans utseende blev i själva
verket finare, den där djuriska styrkan, som på samma
gång lockade och stötte henne, försvann alldeles. Ibland
lade hon märke till en ovanlig glans i hans ögon och
det tyckte hon om — hon önskade att han skulle se ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/martineden/0247.html
