Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turens himmel — och så betalade den fem dollars för
femtusen ord! Den store diktaren hade nyligen dött
i främmande land i djupaste armod, kom Martin nu
ihåg, och det förundrade honom inte alls.
Nå, han hade nappat på den grova kroken, och han
hade kastat bort två hela år. Men nu var det slut.
Inte en rad skulle han skriva mera. Han ville göra
vad Ruth väntade av honom — han skulle skaffa sig
en plats. Tanken härpå kom honom att tänka på
Joe, Joe som traskade sin väg fram genom landet
sGöra-ingenting», och han drog en djup suck av
avund. Reaktionen efter nitton timmars arbete var
för stark. Men Joe var inte kär, kände inte till
kärlekens förpliktelser, därför kunde han godt leva sitt
luffarliv. Men han, Martin, hade något att arbeta
för, och han skulle arbeta. Tidigt nästa morgon skulle
han ut och söka arbete. Och han skulle låta Ruth
veta, att han omvändt sig och gärna skulle ta en plats
på hennes fars kontor.
Fem dollars för femtusen ord — tio ord för en cent
— det ringde oupphörligt i hans öron. Han riktigt
frös och det började värka i hans kropp. När han slöt
ögonen såg han siffrorna dansa framför sig, och inte
mycket bättre var det när han låg och stirrade med
vidöppna ögon.
Hur länge han låg på detta sätt, visste han inte.
En evighet tycktes honom ha förflutit, då han väcktes
av en knackning på dörren och Maria kom in och
frågade, om han var sjuk. Nej, mumlade han — han
tog sig bara en liten lur . . . Han förvånade sig över
att det var så mörkt. Klockan hade varit två på
eftermiddagen, när han fick brevet... ja, han måste
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
