- Project Runeberg -  Martin Eden /
250

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vara sjuk. Det surrade för hans öron och orediga
bilder drogo förbi honom. Han tyckte sig stå vid ett
bord och stryka manschetter. Och det var för
märkvärdigt, de voro alldeles översållade med siffror. Fem
dollars ... en cent... tio ord stod det i en lång rad
och i raden bredvid såg han alla de siffror som
betecknade hans skulder. Det dansade och flög rundt
alltsammans. Då fick han en idé. Han kastade
manschetterna i ett hörn, men då var det som om de
plötsligt ynglat av sig, rundt omkring honom växte det
upp stora högar, och alla voro de svartprickiga av
siffror. Då kom mannen som ägde hotellet. Hans
ansikte var rödt av vrede och han skrek: »Allt vad

de där manschetterna kosta skall jag dra av från er
avlöning!» Manschetthögen växte till ett berg och
Martin förstod att han var dömd att arbeta i tusen år
för att kunna betala dem. Så att det fanns ingen
annan råd än att döda hotellvärden och sätta eld på
tvättinrättningen. Men mannen tog honom i nacken
och lät honom dansa omkring, över strykbrädet, över
ugnen, genom hela tvättinrättningen, tills hans tänder
skallrade och hans huvud dunkade. Så tyckte han
sig stå och ta emot manschetter av en
tidskriftsredaktör. Varje manschett var en bankanvisning och
Martin synade dem noga. Men alla voro de blanka.
Han stod där och tog emot oifyllda anvisningar i en
million år, rädd att låta en enda gå förbi, om där till
äventyrs skulle finnas någon med siffror. Och till
sist kom det en. Med darrande fingrar höll han den
mot ljuset. »Haha!» skrattade redaktören från andra
sidan strykbrädet. »Jaså», sade Martin, »nu slår jag
ihjäl er.» Han sprang ut för att få fatt i en yxa och

250

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free