- Project Runeberg -  Martin Eden /
270

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ja visst, ja. Men hur känns det?» frågade Martin.
»Ni måste vara som en fisk på torra landet.»

»Ibland känner jag det nog så, som om jag i stället
borde höra hemma i Paris, i en eremits håla eller bland
en skara bohêmer som skrika ut sina radikala åsikter
om allt mellan himmel och jord. Ja, ibland är jag
riktigt säker att jag egentligen är danad till radikal.
Men så är det så många frågor jag är i tvivel om. Jag
känner mig rädd, när jag står ansikte mot ansikte med
min mänskliga svaghet, som ständigt hindrar mig att
gripa om alla faktorerna i ett problem.»

Medan han talade fick Martin på läpparne
»Passadvindens sång»:

»Om dagen jag viner,
Men när fullmånen skiner
Jag fyller de svällande seglen.»


Han nästan gnolade orden, och det föll honom in
att den andre påminde honom om Nordostpassaden,
stadig, kall och stark. Han var lugn, han var att lita på
och samtidigt var det något hos honom som väckte
en viss misstro. Martin hade en känsla av att han aldrig
riktigt sade vad han menade. Han lyssnade
emellertid intresserad till professor Caldwells lätt flytande tal
— en intelligent och bildad mans konversation — och
under tiden gick han i tankarna tillbaka till sitt eget
förflutna. Han såg sig själv då han varit en riktig
»hamnbuse» med svångrem, stortröja och mössan i
nacken, som satte händerna i byxfickorna och svängde
med axlarna, och vars ideal var att vara precis så
skränig som polisen tillät. Han sökte inte förmildra det,
han hade en gång varit en hamnbuse och ledare av ett
följe som gjorde polisen idel besvär och skrämde livet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free