- Project Runeberg -  Martin Eden /
282

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

räckligt med bönor och potatis för att sedan hinna
skriva minst ett halvt dussin lika bra historier. Svaret
från utgivaren väckte åtminstone Martins beundran.
»Vi tacka er», lydde det, »för ert alldeles utmärkta
bidrag. Hela redaktionen var särdeles förtjust i det
och, som ni ser, ha vi givit det främsta platsen. Vi
hoppas att ni tyckte om illustrationerna. Vid
noggrannare genomläsande av ert brev finna vi att ni tycks
ha den föreställningen att vi betala för manuskript, som
vi inte beställt. Det är emellertid icke vår vana, och
ert hade vi ju inte beställt. Naturligtvis antogo vi att
ni kände till våra principer och kunna endast beklaga
det olyckliga missförståndet. Under försäkran om
vår synnerliga högaktning och i förhoppning att få höra
av er snart igen ha vi äran teckna o. s. v.»

I ett postskriptum läste han att The BillowviUe göra
ett undantag för honom och skicka honom tidningen
fritt för återstående delen av året.

Efter denna erfarenhet skrev Martin överst på sina
manuskript »erbjudes er mot vanligt honorar».

En dag tänkte han, kommer jag att erbjuda dem vad
jag skriver mot mitt vanliga honorar.

Under denna period greps han av ett begär att göra
allting så fullkomligt som möjligt, och därför skrev han
om en hel del av sina redan färdiga artiklar och
berättelser. Han läste och skrev oerhört och glömde till
och med bort den pinan att inte få röka. Ruths
utlovade läkemedel mot ovanan stoppade han undan längst
bort i en byrålåda. I synnerhet när han var hungrig
saknade han stimulansen, och hur han än behärskade
begäret efter den, levde det hos honom lika starkt som
någonsin. Han betraktade sin avhållsamhet som det

282

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free