Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIONDE KAPITLET.
En fager höstdag, lik den som föregående år sett
deras kärlek ta medveten form, läste Martin sina
»Kärleksdikter» för Ruth. Det var eftermiddag, och
de hade cyklat ut till sin älsklingsplats bland kullarna.
Då och då hade hon avbrutit hans läsning med små
utrop av glädje, och när han nu lade ned manuskriptet,
väntade han på hennes dom.
Det dröjde innan hon sade något; till sist började
hon, tvekande hur hon bäst skulle forma vad hon
verkligen tänkte.
»Jag tycker de äro vackra, mycket vackra», sade
hon. »Men du får inte sälja dem, eller hur? Ja, du
förstår vad jag menar.. Vad du gör är inte praktiskt.
Det måste vara någonting som gör att ingen vill köpa
vad du skriver. Missförstå mig nu inte, min vän.
Jag känner mig smickrad och stolt över att du har
skrivit dessa dikter till mig, annars skulle jag ju inte
vara kvinna. Men de sätta oss inte i stånd att gifta
oss. Förstår du det, Martin? Det är inte egennytta
hos mig, det är kärlek. Tanken på vår framtid
trycker mig. Ett helt år har gått, sedan vi förstodo att
vi älskade varandra, och vårt bröllop har inte
kommit en dag närmare. Du får inte tycka att jag är
oblyg, när jag talar så här om vårt giftermål, ty det
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
