Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte mera av honom den kvällen, utom en gång då han
fann honom stå och skämta, som det tycktes mycket
framgångsrikt, med några unga damer.
När Martin till sist gick, råkade han hinna upp
Brissenden ett stycke fram på trottoaren.
»Jaså, är det ni?» sade Martin.
Den andre svarade med ett grymtande, men
började gå bredvid Martin. Denne gjorde intet försök
att inleda ett samtal och de gingo och moltego flere
kvarter.
»Den gamla ärkeåsnan!»
Det plötsliga i det kraftiga utropet förvånade
Martin. Han kände sig road, men på samma gång fick
han motvilja för mannen. »Varför går ni till ett
sådant ställe?» slungades det emot honom efter ännu
ett kvarters tystnad.
»Varför går ni dit själv?»
»Ja, ta mig tusan jag det vet», lydde svaret. »Det
är i alla fall första gången jag glömt mig. Det är
tjugufyra timmar på dygnet, och man måste göra av
sig någonstans i alla fall. Kom, så gå vi och få en
drink.»
»Gärna», svarade Martin.
I nästa ögonblick kände han sig förbryllad över sin
villighet att antaga inbjudningen. Hemma låg flere
timmars arbete och väntade på honom. Varför skulle
han öda bort tiden på denne man som han inte tyckte
om? tänkte han. Det var inte mannen och inte heller
drinken som särskilt lockade honom, utan snarare vad
som stod i sammanhang med den — ljusen, speglarna,
kristallglasen, de varma och glödande ansiktena,
sorlet av människoröster. Just detta var det; det var
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
