- Project Runeberg -  Martin Eden /
324

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som de själva fått inpratad i sig, och som äro rädda att
leva livet. De älska er, Martin, men de älska sin
snusförnuftiga moral ännu mera. Vad ni behöver är
livets härliga hängivelse utan tanke, de stora, fria
själarna, de brokiga fjärilarna och inte de små grå
larverna. Ni skulle tröttna på dem, om ni är olycklig
nog att få leva. Men det vill ni inte. Ni vill inte gå
tillbaka till edra fartyg och ert hav, ni vill gå omkring i
dessa pesthålor till städer, tills edra ben ruttna och ni
äntligen dör.»

»Ni kan gärna hålla straffpredikningar, men ni kan
inte få mig att svara», sade Martin. »Ni äger, när allt
kommer omkring, endast den visdom som har sitt
ursprung i ert temperament, och vad mitt temperament
lärt mig, är nog lika ojävigt.»

De kunde inte komma överens i fråga om kärlek,
tidskrifter och mångt och mycket, men de tyckte om
varandra. De voro tillsammans dagligen, om också
inte mer än den timme Brissenden satt i Martins trånga
rum. Brissenden kom aldrig utan en flaska whisky,
och när de åto middag tillsammans ute i staden, drack
han skotsk whisky och sodavatten under hela
måltiden. Han betalade alltid för dem båda, och det var
genom honom Martin först lärde sig bli finsmakare på
mat och sätta värde på champagne och rhenska viner.

Men Brissenden var och förblev en gåta. Med
ett ansikte som en asket var han ändå i sin
blodfattigdom en inbiten njutningsmänniska. Han var inte
rädd för att dö, han var bitter och cynisk i allt som rörde
livet och fastän han var döende älskade han livet till
dess sista atom. Han behärskades av ett nästan
vansinnigt begär att leva, han hade försökt med alla möj-

324

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free