Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag erkänner att jag trodde ni var mycket äldre.
Er historia röjde en sådan bredd, en sådan kraft, en
sådan djup och mognad tanke. Ett riktigt litet
mästerverk — det såg jag, bara jag läst de första raderna.
Men får jag presentera er för redaktionen i övrigt.»
Fortfarande pratande förde mr Ford honom in i ett
stort rum, där han föreställde honom för sin
medredak-tör, mr White, en mager, bräcklig liten man, vars hand
var egendomligt kall, som om han led av frossa.
»Och mr Ends, mr Eden. Mr Ends är vår
ekonomichef. »
Martin skakade hand med en liten skelögd,
flintskallig man, vars ansikte, så mycket man kunde se därav,
tycktes vara rätt ungdomligt. Till största delen var
det täckt av snövitt, välvårdat skägg — det sköttes
om söndagarna av hans hustru, som då också passade
på att raka honom på halsen. De tre männen
omringade Martin och talade alla på en gång om hur
förtjusta de voro, tills det förekom honom som om de
pratade på beting.
»Vi ha ofta undrat varför ni aldrig kom hit», sade
mr White.
»Jag har inte haft pengar till färjan, och jag bor på
andra sidan viken», svarade Martin öppenhjärtligt i
tanke att genast låta dem förstå att han ovillkorligen
måste ha pengar. Gång på gång kom han på nytt
fram med vinken, men hans beundrare slogo dövörat
till. De sjöngo hans lov, berättade vad de hade
tänkt om hans historia vid första påseendet, vad de
tänkt sedan, vad deras hustrur och släkt tänkt; men icke
ett ljud om att de tänkte betala honom för den.
»Har jag talat om för er, hur jag först kom att läsa
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
