Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Norton var ingen Spencerian, han tävlade med
Martin i filosofisk idealitet och talade till honom lika
mycket som till hans två opponenter.
»Som ni vet, har Berkeley aldrig fått något
tillfyllestgörande svar», sade han och såg på Martin.
»Herbert Spencer har kommit närmast, och det var ändå
inte så värst nära. Inte ens de ståndaktigaste av
Spencers lärjungar vilja gå längre. Jag läste
häromdagen en uppsats av Saleeby, och det bästa han kunde
säga om Herbert Spencer var att han nästan lyckats
svara Berkeley.»
»Vet ni vad Hume har sagt?» frågade Martin.
Norton nickade. »Han säger, att Berkeleys argument
inte tillåta något svar och inte övertyga.»
»Nej, inte Hume», blev svaret. »Och hans åsikt
var visst densamma som er, med den skillnaden att
han var klok nog att medge att det inte fanns något
svar, när det gäller Berkeley.»
Norton var mycket känslig och lätt att elda, ehuru
han aldrig tappade huvudet, medan Kreis och
Hamil-ton liknade ett par kallblodiga vildar, som letade ut
sårbara punkter. Allt eftersom kvällen skred framåt,
blev Norton ansatt allt häftigare och begabbades som
metafysiker. Han höll fast i stolen för att inte rusa
upp på golvet, han klippte med sina grå ögon, hans
flicklika ansikte blev hårdt och till sist gjorde han en
skarp attack på sina motståndares position.
»Nåja, ni Hseklianer, jag resonerar kanske som en
medicinman, men var god och säg mig hur det
egentligen står till med edra resonemang. Ni ha ingenting
att hålla fast vid, ni ovetenskapliga dogmatici med er
positiva vetenskap, som ni alltid släpa med er till
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
