- Project Runeberg -  Martin Eden /
359

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Morses. Tack vare Brissenden hade han nu sin svarta
kostym hemma och kunde på nytt ta emot bjudningar.
Han stannade på vägen så länge att han hann springa
in i biblioteket och söka fram Saleebys böcker. Han
fann »Livets kretsgång» och började på spårvagnen
läsa den uppsats Norton hade sagt handla om Spencer.
Allt efter som Martin läste, kände han sig förargad.
Hans kinder flammade, han bet ihop läpparna, och
omedvetet knöt han handen gång på gång, som om
han tog grepp på grepp om någonting vederstyggligt,
som han höll på att krama livet ur. När han steg av
spårvagnen, gick han framåt trottoaren som en
uppretad man plägar gå, och han ringde så häftigt på
klockan vid den Morseska porten att det väckte honom
till sans igen, så att han gick in leende åt sig själv och
sin upphetsning. Men han hade icke väl kommit in,
förrän han började känna sig beklämd. Han föll ned
från de höjder där han hela dagen kretsat på
fantasiens vingar. »Brackor» . . . »mäklarhåla» —
Brissendens epitet ljödo oupphörligt i hans öron. Än
sedan? frågade han sig förargad. Han skulle gifta sig
med Ruth, inte med hennes familj.

Han tyckte att han aldrig sett Ruth mera vacker,
mera eterisk, men på samma gång mera frisk.
Hennes kinder hade färg, och hennes ögon — dessa ögon
i vilka han först skönjt odödligheten — lockade honom
oemotståndligt. På senaste tiden hade han glömt
odödligheten och han hade släppt ur sikte själva riktningen
av sina studier; men i Ruths ögon läste han nu alla
de argument som övergingo allt vad som kunde sägas i
ord. I dem såg han det högsta av allt, kärleken, och
kärleken var ovedersäglig, det var hans lidelsefulla lära.

359

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free