- Project Runeberg -  Martin Eden /
360

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den halvtimme han fick vara tillsammans med
henne före middagen gjorde honom obeskrivligt
lycklig. Men vid bordet greps han icke desto mindre av
den oundvikliga reaktionen efter en hård arbetsdag.
Han kände sig irriterad och hans ögon voro trötta.
Han mindes att det var vid detta bord, där han nu
ofta kände sig tillbakasatt och uttråkad, som han
första gången ätit med civiliserade varelser i en atmosfär,
som han trodde fylld av hög kultur och förfining.
Han kunde ännu se en skymt av sin ömkansvärda
figur från den gången och han kastade en blick på
Ruth för att få lugn igen, ungefär som en passagerare,
som plötsligt grips av fruktan för ett skeppsbrott,
söker få tag i platsen för livbältena. Hans vinst av
alltsammans hade blivit hans kärlek och Ruth. Allt
det övriga hade inte bestått provet inför hans böcker,
endast Ruth och hans kärlek. Hans hand sökte Ruths,
som satt bredvid honom, och hans varma tryckning
fick gensvar. Hon gav honom en hastig blick och
hennes ögon glänste, men han förstod icke att glansen
var ett återsken av vad hon sett i hans blickar.

Midt emot honom vid bordet satt domaren Blount,
en medlem av högsta domstolen. Martin hade
träffat honom flera gånger, men kunde inte lära sig tycka
om honom. Han och Ruths far diskuterade
arbetarpolitik och socialism, och mr Morse gav Martin ett och
annat hugg i förbigående. Till sist såg domaren
Blount över bordet med något av överlägsen, faderlig
medömkan. Martin log för sig själv.

»Ni växer nog ifrån det, unge man», sade han
överseende. »Tiden är den bästa läkaren för dylika
ungdomliga ytterligheter.» Han vände sig till mr Morse.

360

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free