Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är bara en sida av tidens föraktliga okunnighet.
Jag läste för en stund sedan en uppsats om Spencer av
Saleeby. Den skulle ni också läsa; ni kan köpa den i
närmaste bokhandel. Ni skulle skämmas över edra
milda skällsord mot denne ädle man — de äro ett
intet i jämförelse med vad Saleeby har fått ihop. Det
är helt enkelt ett rekord som kommer er oblyghet
all-ideles på skam.»
Martin tystnade plötsligt, och det var dödstyst.
Alla blickade upp till domaren Blount som en andligen
mycket högt stående personlighet, och de sutto stela
av fasa över Martins utbrott. Resten av middagen
påminde om en begravning. Domaren och mr Morse
inskränkte sig att tala vid varandra; de övriga sade inte
många ord. När Martin sedan blev ensam med Ruth,
kom det till en scen.
»Du är outhärdlig», snyftade hon.
Men hans vrede sjöd fortfarande, och han mumlade
med sammanpressade läppar: »Sådana kreatur, sådana
kreatur!»
När hon försäkrade att han förolämpat domaren,
svarade han:
»Genom att säga honom sanningen?»
»Jag bryr mig inte om, ifall det var sanning eller
ej», vidhöll hon. »Det finns vissa gränser som man aldrig
har lov att överskrida, och du hade ingen rätt att håna
någon.»
»Men när fick domaren Blount rätt att håna
sanningen?» frågade Martin. »Att göra det är någonting
mycket allvarligare än att säga några rättframma ord
till en sådan dvärglik personlighet som domaren. Han
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
