Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag skall låta arrestera er båda två, säger jag»,
snyftade gossen.
»Nej, hans mun är för vek och för vacker.»
Martin skakade sorgset på huvudet. »Jag är rädd att jag
fått min hand domnad förgäves. Den unge mannen
kan inte omvändas. Troligen blir han en gång en
stor och framgångsrik tidningsman. Han har inte
något samvete. Bara det är nog för att göra honom
stor.»
Härmed var ynglingen utom dörren med ett skutt,
rädd att Brissenden skulle hinna träffa honom bak
med buteljen som han ännu kramade i handen.
I tidningen följande morgon fick Martin veta både
ett och annat om sig själv, som var alldeles nytt för
honom. »Vi samhällets svurna fiender», fann han sig
ha sagt i en spaltlång intervju. »Nej, vi äro inte
anarkister, utan socialister.» När så reportern anmärkt,
att det nog var ganska liten skillnad på de båda
skolorna, hade Martin ryckt på axlarna till tecken av tyst
medgivande. Hans ansikte beskrevs som mycket
osymmetriskt med tydliga tecken på degeneration.
Särskilt betecknande voro hans grova, knotiga händer
och den hätska glöden i hans blodsprängda ögon.
Martin fick också veta, att han varje afton talade
till arbetarna i City Hall Park och att han alltid drog
de största åhörarskarorna och höll de mest
revolutionära anförandena. Ynglingen gjorde en livlig
skildring av hans rum med fotogenköket och den enda
stolen, varpå det satt en dödskallelik luffare som utgjorde
hans sällskap och såg ut som, om han nyligen sluppit
ut efter tjugu års tvångsarbete.
Ynglingen hade inte legat på latsidan. Han hade
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
